Ja, fan vad tiden går undan. Klockan är elva och jag har legat i min säng hela dagen. Jag har inte ens haft ork att resa mig upp. Inte haft ork att äta eller att ens bry mig. Jag tänker alldeles för mycket, för mycket på fel saker.
Folk jag borde glömma, tillfällen som borde vara förträngda, känslor som inte borde finnas.

Men det är så jäkla svårt, hur förklarar man något man inte ens själv förstår?
Hur ska jag kunna få någon att inse något som för mig är helt overkligt?

Jag har ingen aning, jag vet varken in eller ut känns det som. Det var inte direkt meningen att det skulle vara såhär. Allt skulle vara så enkelt, och bra. Inte som det blev nu.
Det går inte direkt att sätta ord på det heller, känns som att allt är så deppigt, vilket inte varit min grej den senaste tiden! Har försökt att ta allt med en klackspark och skratta mig igenom det mesta, men det funkar inte. Vet inte om den gränsen va krossad för en vecka sen eller om det va idag. Men det känns som att jag inte orkar mer, jag trodde aldrig jag skulle känna såhär eller må såhär jävla lågt igen. Men ändå gör jag det.

Jag önskar att du kunde förstå, och ge det en chans.